Ungas identitetsskapande eller nätmobbning

Har reagerat på några artiklar i DN den närmaste tiden. Det handlar om vårt samhälle och hur unga människor påverkas och skapar sina identiteter genom medier. För mig handlar det om hur vi kan hjälpa unga att leva i det samhället som vi lever i och inte bara prata om mobbning på nätet. All forskning pekar på att den mobbning som pågår på nätet har sitt ursprung i verklighetens vardag.

Den första artikeln handlar om hur vi föräldrar numera pratar mer om att barnen ska visa upp vad de kan och ta plats jämfört med tidigare då barn skulle delta i aktiviteter i grupp för att lära sig sociala spelregler och ge och ta. Martin Forster menar att det beröm vi ger våra barn ska vara ärligt och fokusera på vad barnet gjort, inte på person och ge möjligheter till eftertanke och utveckling. I skolan kallar vi det formativ feedback.

Medelklassen uppmanar sina barn att ta plats och synas för att de ska klara sig i framtiden. Men vilka barn behöver stöttas och mår bra av att kliva fram – och vilka behöver hjälp att ta ett steg tillbaka? Psykologerna Martin Forster och Bo Heilskov Elvén reder ut.
Istället för beröm

Den andra och tredje tar upp nätkulturer och nätmobbning och är ovanligt nog sakliga och ger bra råd hur vi ska tänka som vuxna med kontakter med unga. Den första tar upp lite samma som den tidigare, det är viktigt att synas och vara lyckad. Det är viktigt att lära sig behärska medier och få samtala om dess mekanismer med trygga vuxna, som inte bara fördömer sociala medier.

Där ( i boken  Nätmobbning) resonerar de fram och tillbaka om hur unga i dag påverkas av nätet som en arena där det råder andra spelregler än i till exempel skolans korridorer.
På skolgården kan det vara viktigt med fysisk styrka, utseende och popularitet för att få andra att göra som man säger.
På nätet är spelreglerna annorlunda. Där kan någon skaffa sig ganska stort inflytande bara genom att sitta på sitt rum och uttrycka sig tillspetsat och snärtigt.
Nätet har blivit den nya skolgården om Anna Frisén och Sofia Berne.

Elza Dunkels påminner om oss att hat har funnits i alla tider men i andra former.
Elza tar också upp att på nätet kan fler komma till tals. Exempelvis unga kvinnor eller HBTQ-människor som i egna forum kan ta upp svåra ämnen som övergrepp eller diskriminiering. Dessa personer kan ha svårt att hitta stöd och andra likasinnade till exempel om man bor på en liten ort.

När vi diskuterar näthat så låter det ibland som om det knappt fanns något hat tidigare. Men se bara på hatkulturen som fanns runt Olof Palme på åttiotalet. Det fanns klistermärken att köpa och tröjor som hade tryck med Palmes panna som måltavla, säger Elza Dunkels.
Hon refererar till vad den danska sociologen Kirsten Drotner kallar för ”historisk minnesförlust”. Det betyder att vi gör samma saker om och om igen men kallar det för något nytt.
Elza Dunkels intervjuad i DN

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s